14 år sedan....

Idag är det 14 år sedan det fruktansvärda terrordåden hände i New York.

Jag minns det som det var igår, värsta dagen i mitt liv. Det är fortfarande jobbigt att skriva o prata om det men för något år sedan så gjorde Hemmets Journal en artikel om vår berättelse som ni kan läsa här:

http://www.hemmetsjournal.se/Manniskor/reportage/Terrordaden-i-New-York-forandrade-deras-liv/

Det är sååå mycket mer till berättelsen än vad som står i artikeln men då skulle det bli en bok och inte en artikel.

Idag tänder jag ett ljus som jag gjort alla dessa år sen det hände och tar dagen att tänka på alla som förlorade sina liv, deras familjer som förlorade sina nära o kära och tänker på hur lyckligt lottad jag är. 

Jag fick trotts allt hem min man efter 5 timmars ovetande om var han var, massor med tankar flög genom huvudet de timmarna, levde han, var han död, ska jag ta vår då 2 årige son och börja promenera till Manhattan för att leta efter honom, ungefär som att leta efter en nål i en höstack.....och om han var död, vad ska jag göra då, ska jag flytta hem till Sverige, stanna i New York, vad ska jag göra med vårt hem, sälja allt....ja det var tusen o tusen tals frågor som ställdes i mitt huvud, tårarna flödade samtidigt som jag försökte visa sej stark för vår son och inte gråta hejdlöst framför honom medans vi följde allt som hände på tvn, men det var svårt att inte gråta, allt var så overkligt och man tänkte att det händer inte, det hönder inte men det var tyvärr sant.

Det värsta var nog när jag ringde Todd's jobb vid 10.27 tiden, fick prata med hans arbetskamrat som sa att han skulle försöka få tag i honom, när han precis skulle lägga ifrån telefonen ser jag Norra  Tornet kollapsa och jag skriker till mannen i telefonen att tornet kollapsar, han slänger luren åt sidan och jag hör hur folk skriker, fönster går sönder samtidigt som jag ser allt hända på tvn, det kändes som att jag var där med dem för jag såg det på tv samtidigt som jag hörde allt som hände i telefonen....sen bröts samtalet.....då i samma sekund står Tristan vår 2 åriga son framför tvn och ser detta och pekar på tvn och säger - Daddy Dead

Då bröt jag ihop!!! :(

Då kände jag mej väldigt ensam i denna stora stad.

Mitt lyckligaste ögonblick var när klockan var ca 14.00 och jag hörde en nyckel sättas i dörren.....in kommer Todd heltäckt av vitt damm, jag ville bara hoppa på honom o krama honom men han sa att han ville inte att jag skulle röra honom för han visste inte vad som fanns i detta damm, han gick in o duscha, tog av alla kläderna o la dem i en påse......sen satt vi alla 3 framför tvn hela dagen o kvällen o bara kramades och var tacksamma att vi var tillsammans. 

<3 <3 <3

Som sagt om jag skulle berätta allt vad jag könde och vad som hönde den dagen så skulle det bli en bok. 

Kan tillägga att Todd arbetade inte i World Trade Center Towers utan i en byggnad sidan om men varje tisdag morgon åkte han upp till 35e våningen för att hämta lönecheckar men denna tisdagen var han sen till jobbet och hade mycket att göra på sitt jobb så han hann aldrig gå iväg till WTC, men vad som oroade mej var att han är en sån hjälpsam person att det skulle inte ha förvånat mej om han gick dit för att hjälpa folk men han hade inte gjort det, han behövdes på sitt jobb för folk hade blivit skadade där, ena flygplans vingen åkte in genom ett fönster och skadat folk.

Detta är byggnaden som min man jobbade i, då kallad 75 Park Place men numera 255 Greenwich Street.

På bilden är Commissioner Kelly som pratade om ett landningställ som hittades i närheten år 2012.

Ta hand om er och uppskatta vad ni har, det ska jag göra.

We Will Never Forget <3

Kärlek 

Kram Jessica

Bygget igång igen....

Byggarna hade några veckors semester så allt stod stilla ett tag men nu är de igång igen.

De har satt in fönster, lagt golvet på andra våningen, huset har blivit målat vitt och nästa vecka tror jag all isolering kommer.

Vi har haft fullt upp med att kolla på kök, golv, klinker, kakel, vitvaror och vi är lååångt ifrån klara....pust...det har varit många sömnlösa nätter.

Todd o jag har inte varit riktigt eniga om vilket kök vi vill ha, jag vill ha den lantliga stilen och han vill ha den stilrena blanka luckorna i köket.

Efter mycket om o men så har Todd gått med på mitt kök :)

Vi har inte beställt det än men tror nog det blir ett Epoq Fasett Vitt kök.

Det vi inte bestämt än är bänkskiva, vi gillar båda Ikeas Domsjö diskho men Epoq kök har en bänkskiva som även går ner i diskhon i samma färg o på sätt o vis gillar vi det med för man slipper kanter.

Golv har inte varit lätt, jag har hela tiden varit inställd på trägolv men har nu blivit övertygad om klinker, främst för att vi har 4 barn som kommer ha många kompisar som kommer bada i poolen, och jag vill inte ha ett blött trägolv om de behöver gå in av någon anledning, plus att det sliter inte lika mycket som ett trägolv gör så det blir klinker överallt på nedanvåningen förutom i vårt sovrum. 

Min man Todd är amerikan och gillar högblanka klinker golv som många i Usa har.......det är inte min favorit, jag ville först ha ett klinker som liknar trägolv men efter att ha sett en massa kök online o varit hemma hos folk så blir det nog detta golvet: Ett kalkstens klinker.

Jag vet det är många som tänker nu att all smuts o damm kommer att synas på svart golv men det får vi ta, är lite trött på alla ljusa trä/parkett/tarkett golv som alla har och vi har tittar mycket på foto och varit i hus med svart golv o det är faktiskt himla snyggt o stilrent tycker vi :)

Här är ett kök som Calle vår byggare har gjort i ett av sina hus han renoverar o jag tycker det är jättefint.vad tycker ni?

Det är Calle, Todd o vår son på fotona.

Ja jag har mycket mer att skriva för nu händer det så mycket men det blir mer om några dagar.

Ha en skön helg

Kram Jessica <3